måndag 31 mars 2014

Livet är en vågrörelse #blogg100

Tjohoo, nu har jag klarat första månaden med #blogg100, ett blogginlägg varje dag under hela mars! Och det är den enkla delen i utmaningen, tycker jag. Det svåra hittills har varit att välja ämne varje dag, vad vill jag skriva om. Det varierar från dag till dag, min blogg heter ju faktiskt "Tantkalles Tankar & Känslor i Ord & Bild" och under den rubriken ryms det mycket beroende på dagens upplevelser, vad jag funderar över och hur känslorna varierar med humör och annat som händer i livet.
Den första bloggmånaden har gått i lugnets tecken för min del. Inga svåra sjukdomar eller dödsfall har drabbat mina nära och kära. Alla mina hundar och katter lever och mår gott. Min man och jag har det lika bra som vanligt i vår relation. Och på jobbet är det mesta sig likt. Det enda som har brutit av från det ordinära är väl att jag tog beslutet att skaffa höns och började bygga ett hönshus, startade en grupp på Google+ "Allt om Höns" och beställde en grupp Hedemorahöns med genbank, som jag får till påsk då jag även ska gå en hönskurs. Lite lätt panikkänsla mellan varven, då jag ser att tiden och budgeten inte riktigt räcker till för att hinna och få råd att bygga allting klart i tid. Men annars är det en lugn period i mitt liv just nu och det känns skönt.
Livet är ju som havet, det förändras hela tiden. Precis som havet, går livet i vågor. Ibland stormar det ordentligt, även efterdyningarna kan vara kraftfulla och svåra att parera. Mellan varven är det kav lugnt, inte minsta krusning på ytan. Och jag tror att alla människor behöver få guppa på lugna vatten när det varit oroligt och stormigt ett tag.

Kanske beror det på att jag blivit äldre och tidigare har levt ett ganska stormigt liv, men det känns som att jag inte längre vill ge mig ut på de djupa vattnen lika mycket och inte lika långt från land som jag gjorde när jag var ung. Jag har inte längre samma behov av den kittlande spänningen mitt i stormen, de stora äventyrens tid då jag surfade på vågorna är förbi för min del. För det är jag tacksam, jag har upplevt så mycket att jag är nöjd som det är. Numera uppskattar jag mer och mer att stanna där jag känner att jag bottnar och behöver bara mindre vågskvalp för att känna mig nöjd med tillvaron. Havet gör att jag känner mig mer levande och jag spenderar mycket av min lediga tid vid havet. Men nu njuter jag av att betrakta det från stranden eller genom att bada och simma inne i viken, jag behöver inte alltid befinna mig ute på okända vatten.

Jag älskar livet som jag älskar havet, både när det är solljust glittrande och när det är mörkt och dystert. Men man måste nog uppleva det ena för att verkligen kunna njuta av det andra, precis som med allt annat i livet. För att kunna känna riktig lycka, kanske man behöver ha upplevt olycka. För att vara nöjd med det man har, kanske man måste ha provat vara utan.  För att njuta av känslan av fast botten under fötterna, kanske man ska ha provat känslan av att sjunka, nästan drunkna.  Livet är som en vågrörelse på havet, det går upp och ner. Så är väl livet för de flesta av oss, inte sant?!

söndag 30 mars 2014

Jag måste få lite egen tid för mig själv ibland #blogg100

Ibland måste jag få lite egen tid, alldeles för mig själv. Då går jag ut i skogen. Jag behöver ju inte gå så långt för att komma dit, eftersom jag bor mitt i den. Men jag traskar iväg en promenad tills jag bara hör tystnaden och känner stillheten. Det är intressant att följa årstidsväxlingarna och se hur det förändras, uppleva olika väderlekar och varje gång upptäcka något nytt. En av mina favoritplatser dit jag går ganska ofta är längst ut på kanten av ett berg. Jag vet att jag har delat flera foton och skrivit några inlägg om den platsen tidigare, men jag älskar den verkligen. Så här kommer den igen...

Någon gång har någon ställt en liten soffa ute på klippavsatsen.
Där gillar jag att sitta och dingla med benen ut över kanten och bara få vara för en stund.
Det finns nog inget skönare än att lägga sig ner i mossan på marken och titta på molnen som rör sig över himlen, med lite fantasi kan man se alla möjliga och omöjliga figurer  och de förändras hela tiden. Och lika fritt som molnen rör sig, får även tankarna vandra som dom vill.
I går när jag var där fick jag uppleva det varma ljuset från den nedgående kvällssolen som förgyllde växtligheten på marken.
Som avslutning på den sköna stunden hann jag med en magnifik solnedgång.
Efter en sån stund för mig själv kan jag gå hem och umgås med resten av världen igen.




lördag 29 mars 2014

Fototriss TILLSAMMANS #blogg100

Vi var fem fotografer som gick ut på stan tillsammans för lite street photography i fredags. Efter en stund hade alla tappat bort varandra i letandet efter bildmotiv i stadsmiljö. Men solen sken och vårkänslan var påtaglig i skyltfönster, torghandel och bland alla människor och var ute, själva eller tillsammans med andra. Jag fick i alla fall ihop tre spegelbilder av människor som gick på stan tillsammans eller träffades och pratade med varandra en stund. Det får bli mitt försenade bidrag till Fototriss som har tvåveckorstema på TILLSAMMANS:



fredag 28 mars 2014

Garagepyssel #blogg100

Jag får ibland lov att gå ut i garaget om jag vill umgås med och träffa min man, för där vistas han nästan all sin vakna tid. Inget att klaga över, han roar sig gott därute och det är faktiskt lite spännande att se en del av projekten han håller på med. Men ibland blir jag överraskad när jag tror att jag vet vilka fordon som finns och helt plötsligt är något borta och något nytt har tillkommit. Så blev det med den fina shoppern han hade byggt om, lackat och gjort i ordning. Helt plötsligt upptäckte jag för några veckor sedan att den hade bytt skepnad till en motorcykel istället...

 Den ursprungliga planen, åtminstone som han presenterade den för mig, var att shoppern skulle säljas för att han skulle få pengar till nödvändiga delar till en Chevrolet Monza som han håller på att bygga om. Men döm om min förvåning när det istället hade blivit en bytesaffär!! Shoppern var utbytt mot en motorcykel, en Yamaha 850 som nu ska fixas och göras fin för att sedan säljas...

Så nu är den isärskruvad. Tanken, kåpor, lyktor och bakdutten på dynan är just nu föremål för lackering därute. Jaha, det var väl bara att gå ut med kameran om jag skulle hinna föreviga motorcykeln innan något nytt har hänt i garaget och vi har blivit med nåt nytt gammalt fordon av nåt slag igen...

Vad blir den för färg då, frågar hustrun nyfiket. Först skulle den tydligen bli flakesilver, sen svart flipflop men nu verkar det bli grov silvermetallic. Eller blå...

Jaja, den som lever får se! Vem vet vad jag hittar därute nästa gång!?

torsdag 27 mars 2014

38 år i mammarollen #blogg100

Igår var det 38 år sedan min förstfödde son kom till världen. Jag hade nyligen fyllt 18 år och visste inte hur lite jag visste om livet. Ibland är det nog tur att man inte vet, då skulle man nog aldrig våga. Det vackraste lilla barn en mamma kan tänka sig, med tjockt svart hår och mörka ögon. Det har gått bra för honom i livet, han växte upp till en ambitiös och ansvarsfull man som har gjort karriär och nu driver eget företag. En fin son har han fått, mitt andra barnbarn som nu är 7 år och har börjat skolan. Jag är mycket stolt över min son! Jag älskar mina barn och barnbarn och blir glad över att mina söner lever de liv de själva har valt och gör sånt som de vill få ut av sina liv. När jag ser dem tillsammans med sina barn och får uppleva vilka underbara pappor de är uppfylls jag av en enorm inre lyckokänsla.

Men att titta tillbaka i backspegeln är inte bara nostalgiskt och sentimentalt. Det är också lätt att minnas alla misstag man gjorde i mammarollen. Allt som man borde ha fått göra om och göra rätt, allt man skäms över och ångrar. Alla mammor och pappor har nog ambitionen att alltid göra vad som är bäst för barnen, men jag vet då ingen som har lyckats fullt ut än. Jag tror att alla gör mänskliga misstag mot sina barn, hur väl man än vill dem. En del saker kan man bli förlåten för, andra inte. Det finns saker jag fortfarande inte har förlåtit min mamma för, trots att hon nu har varit död i flera år. Man måste ju faktiskt inte älska sina föräldrar hela livet, den kärleken kan ta slut precis som all annan kärlek om den vanvårdas alltför mycket. Men man kommer till en gräns när man måste sluta skylla på saker som hänt i barndomen och ta ett eget ansvar för vad man gör av sitt liv som vuxen. Och det har jag gjort för länge sen, bara den där taggen som sitter kvar långt, långt inne och skaver till nån gång ibland...

Men om min äldste son nu är en medelålders man, som snart passerar gubbstrecket - hur gammal är då egentligen jag? Eller är det så att barnen växer ikapp sina föräldrar, så att vi nu snart är jämnåriga? Jag har ingen åldersångest, jag trivs gott med den ålder jag har och är inte rädd för att åldras heller. Men det känns nästan overkligt att åren har gått så snabbt, ibland känns det ju som alldeles nyss han var liten pojke som gjorde hyss och bus hela tiden. Och jag får en känsla av att åren rusar förbi i allt snabbare takt. Nu gäller det att stanna upp och njuta av ögonblicken i livet, unna sig att tänka på sig själv ibland. För även om mammarollen är evig måste jag ha gjort något bra som mamma, eftersom mina söner blev så fina människor som klarar sig gott på egna ben. Därför får jag belöna mig själv på ålderns höst med stunder då jag som omväxling faktiskt bara tänker på mig själv och gör saker för min egen skull. Vem ska annars njuta av mitt liv om jag inte ger mig tid att göra det själv? För utan livsnjutning är väl livet ganska bortkastat ändå.


onsdag 26 mars 2014

Vacker utsikt från hönshuset #blogg100

Hönshusbygget fortsätter sakta men säkert. Lite missnöjd över att vi inte orkade göra mer idag, tvivlar på att det hinner bli klart till påsk om vi inte flyttar fram påsken... Men jätteglad att jag fick värdefull hjälp, tack snälla :D Och mina små pullor kommer att få vacker utsikt, såg vi när fönstren i österläge kom på plats!!


Reglat en långvägg och satt in två fönster idag - check
Kvar att göra-lista:
Regla resten av väggarna
Sätta in två fönster till
Isolera väggar och tak
Skruva skivor på väggar och i tak
Köpa och sätta in en dörr, montera en hönslucka i den och göra en liten trappa/stege så att dom kan gå ut och in som dom vill på dagarna
Latexfog i alla skarvar
Måla rubbet flera varv
Bygga sittpinnar och reden
Dra in el, montera taklampa och element
Bygga en nätad rastgård

+ allt jag inte kommer ihåg just nu...

tisdag 25 mars 2014

Personligt ledarskap del 2 #blogg100

Idag var det dags för andra kurstillfället i Personligt ledarskap på jobbet.

Steg ett i den övning jag fastnade mest för, var när vi skulle tänka på tre personer som vi beundrar, har som förebilder och/eller uppskattar mest och skriva ner personernas namn i rad längst upp på ett papper. Efter en stunds funderande hade vi alla valt tre sådana personer och noterat dem på våra lappar.

Steg två i övningen var att tänka på vilka personliga egenskaper vi uppskattade mest hos dessa personer och lista dem under varje namn. Cirka fem viktiga egenskaper listades på pappret under respektive persons namn.

Steg tre blev att välja ut de egenskaper som får oss att må gott och tycka om, de som kändes viktigast att upptäcka hos de människor vi möter och lär känna samt att lista dessa på ett nytt papper. Enligt teorin bakom övningen ska dessa egenskaper stå för våra grundläggande värderingar och spegla dem vi själva är och de egenskaper vi själva har. "Standards of Integrity".

Syftet var att plocka fram sådant som vi uppskattar hos andra och lära oss se att vi faktiskt också har dessa egenskaper. Jag uppfattade att vi sedan ska lära oss att utveckla våra positiva personliga egenskaper, för att bli bättre på att uppskatta oss själva.

Uppgift till nästa gång blev att leva med det pappret synligt, med de fem viktigaste personliga egenskaperna, och läsa det varje dag under en 30-dagarsperiod. Och tänka att "jag vet att det är sant för jag ser det hos andra."

För att det riktigt skulle gå in, fick jag lov att översätta det till några av Buddhas kloka ord:

"Vi är vad vi tänker. Från våra tankar uppstiger allt vi är.

Och med våra tankar skapar vi världen omkring oss"

Jag är beredd att ge den lilla övningen en chans den kommande månaden. Och för att synliggöra de fem personliga egenskaper jag uppskattar mest och därför vill utveckla hos mig själv, tänker jag sätta upp min lilla lapp på badrumsspegeln. Där ser jag dem varje morgon och varje kväll. Det ska bli spännande att se om det fungerar, det borde det ju göra med tanke på vilken enorm kraft som ryms i de tankar vi väljer att tänka.


På min lapp har jag nu en sammanfattning med tre uppmaningar till mig själv:

  • Utveckla dina konstnärliga förmågor, ägna dig åt kreativt skapande!
  • Våga göra dina egna val, gå dina egna vägar och bevara din unika personliga stil!
  • Det är OK att vara noggrann och se detaljernas betydelse i helheten, om man mår gott av det!



måndag 24 mars 2014

När folk bara ramlar in blir det som bäst #blogg100

Jag har förstått av jobbarkompisar och andra att det kanske inte är så vanligt längre, vilket jag tycker är lite trist. För när det sker spontant och enkelt blir det ju oftast bäst. Jag vet inte om det beror på oss, för det var likadant innan vi flyttade ut till skogen, oavsett om vi har bott i stad, samhälle eller by. Det kan förstås bero på att både min man och jag är lika urusla båda två på att hälsa på. Så om våra vänner vill träffa oss så förutsätter det nästan att de kommer till oss, annars kan det dröja länge mellan gångerna vi ses. Vi kan också vara svåra att få tag i via telefon, min ligger oftast gömd på ljudlöst i nån väska eller ficka och min man vet oftast inte vart han har lagt sin. En annan bidragande orsak är ju att jag har så många djur, det är svårare för oss att åka bort och lämna djuren än vad det är för kompisarna att komma hit och vara här. Men vad det än beror på så är det himla trevligt att få besök, att någon vill komma och hälsa på oss!

Folk helt enkelt bara ramlar in på spontanbesök. Inga formella inbjudningar, inga långa planeringar i förväg. Kompisar som bara tittar förbi på en kopp kaffe. En del ringer inte ens på dörren längre, de ropar "hallå, är det nån hemma" när de redan kommit in. Och de närmaste kan till och med koka kaffe när de blir sugna. Ibland blir de kvar länge, ofta sover någon över. Och de som hälsar på oftast och stannar längst brukar ha med sig och bidra till mat, dryck och en rulle toapapper. Alla kanske inte vill ha det så här, men vi trivs och gillar när våra vänner dyker upp. Och de verkar trivas hos oss eftersom de återkommer gång på gång.

Idag till exempel. Jag kom hem från jobbet och vi åt middag. Min man la sig i soffan och tittade på tv medan jag startade datorn och kollade runt. "Hallå" hörde jag någon ropa. Det var våra kompisar nere från byn, som också precis hade käkat och var lite kaffesugna. Så vi drack en kopp och rökte en cig ute i garaget, hann prata om ditt och datt som hänt sen sist och berätta vad som var på gång framåt helgen. Sen gäspade alla och de gick hem till sig igen. Sånt gillar jag!!!

När de kommer och vi är upptagna med nåt, vilket vi oftast är, kan det vara bra med en kaffepaus. Men sen fortsätter vi med det vi höll på med. En del hugger i och hjälper till, medan andra agerar trevligt sällskap under tiden vi jobbar på. Eller hjälper oss med nåt annat som behöver göras eller lagar maten och sköter markservicen. Eller tar en promenad rakt ut i skogen för sig själv i stillhet och tystnad för en stund. Och även om vi jobbar och står i, så hinner vi alltid prata, skratta och ha roligt under tiden. Det är också ett sätt att umgås på, som skapar en härlig gemenskap och arbetsglädje.

Om det är en fördel eller en nackdel beror nog på vem man frågar. Men vi ser det helt klart som något positivt att alla vi umgås med redan vet hur det ser ut hemma hos oss när vi inte har städat eller diskat eller plockat bort. Så vi behöver inte tokstäda innan nån ska komma, de kommer oanmälda och de får ta det som det är. Så enkelt och avslappnat och skönt!

Här hemma hos oss ska alla alltid känna sig välkomna, bara man är beredd på att ta det precis som det är!!!


söndag 23 mars 2014

Kolofoniumallergi + brandrök = pizza #blogg100

Vissa dagar är nog inte menade att bli som man har tänkt sig, åtminstone inte i mitt liv. Tassade ut till mitt blivande hönshus tidigt i morse och fortsatte bygga golvet. La ut tjocka lager med isolering, dom ska minsann inte behöva frysa om fötterna mina små hönor. Lade ut golvskivorna, sågade ur bitar och skruvade fast. Kände hur det började sticka och klia i ansiktet och i halsen, men fortsatte ändå tills jag var klar. Det var ju så himla roligt att se golvet växa fram. Dumma, dumma människa!!! Om man har kolofoniumallergi ska man definitivt inte såga i sånt som är tillverkat av tall och gran. Det byggdammet är värsta tänkbara allergen! Det blev en medelstark allergireaktion. Jag tvättade mig noggrant och medicinerade både med antihistaminer och cortison, tabletter och salva. När jag hade vilat ett tag i soffan kände jag hur luftvägarna öppnade sig och jag kunde andas normalt igen. Men trött var jag, väldigt trött. Såna allergireaktioner tar på krafterna. Och det stack fortfarande och kliade i ansiktet som var svullet och irriterat. Jag låg kvar i soffan och mannen i huset började med söndagsmiddagen, det skulle bli en stek...

Mitt i min soffslummer hörde jag att det ringde på dörren och ett par av mannens kompisar kom in. Sen somnade jag nog om. Vaknade av att det stack av rök i näsan och luften var grådimmig. Jag sprang ut i köket och hittade en fastbränd stek i en uppbränd gryta, men ingen kock. Hörde röster från garaget och mycket riktigt, där stod dom och pratade och kollade på nåt i motorväg. Kocken hade glömt matlagningen när det kom folk och blev roligt i garaget. Gästerna pep iväg och kocken fick ta itu med köket. Alternativ middagsplanering bland annat. Det blev hemlagad pizza, inte helt fel det heller. God var den också. Med bearnaisesås på. Och jag fick min favoritchoklad till efterrätt, den med ingefära och citronfyllning. Men resten av den här söndagen blir det nog bara fortsatt vila och återhämtning efter allergireaktionen. Inga fler äventyr och inga fler projekt, tack! 




lördag 22 mars 2014

En dag tillsammans #blogg100

Tidig lördagsmorgon. Kaffe och cigarett tillsammans med min älskade make. Berättade om mina planer för dagen; att åka in till Byggmax för att köpa balkskor, regelvirke, golvspånskivor och skruv till mitt blivande hönshus. Döm om min förvåning, när han både erbjöd sig att fixa släpvagn OCH att följa med mig!!!

Sagt och gjort, en släpvagn lånades i byn och så åkte vi in till stan. Handlade och åkte snabbt ut till skogen igen. Där han förvånade mig en gång till, denna märkliga dag! Tillsammans lastade vi av mitt byggmaterial från släpvagnen och satte igång. Fram med verktyg och såg och så var vi igång. Skruvade fast balkskorna i reglar, kapade reglar, mätte och skrattade. Jag trodde aldrig att han skulle engagera sig ens för en sekund i mitt senaste byggprojekt, eftersom han är fullständigt ointresserad av alla mina djur!

Matpaus och sen var vi igång igen. När golvet var reglat och klart hjälptes vi åt att lägga isolering över hela golvet. Så i morgon, söndag, återstår endast att lägga golvspånskivorna på plats och sedan är golvet i hönshuset klart :D

Utan din hjälp idag, +Stefan Ulas skulle jag aldrig ha hunnit så här mycket. Jag är dig evigt tacksam för all hjälp jag har fått. Och än en gång inser jag att tillsammans kan vi uträtta underverk tillsammans. För det och för att du är min älskade make älskar jag dig över allt annat på denna jord. Tack så jättemycket!!! Dessutom var det en dag fylld med glada skratt och mycket humor, sånt gillas extra mycket. I morgon lovar jag att jag ska klara mig själv, jag vet ju att du har dina egna intressen och en motorcykel som står i ditt garage och väntar på lackering och annat pyssel.


Och i Fototriss var det aktuella temat "Tillsammans". Kan det bli bättre än så här? Jo, bilderna har mycket att önska, men känslan jag upplevde idag slår nog det mesta jag varit med om tillsammans med Mannen i mitt liv!

fredag 21 mars 2014

Aprilväder - vilket skämt!!! #blogg100

 Fredag och photowalk på jobbet strax före lunch. Redan vid den tiden hade vi hunnit uppleva såväl snöfall som solsken. Dagens friskvårdstimme gick till järnvägsstationen, där vi i alla fall fick lite värme. Och innan vi fotat alla detaljer inomhus, var ett försenat tåg på väg in som fick oss alla att gå ut på perrongen. Faktiskt hann vi uppleva ett litet ögonblick av solljus innan det mulnade på igen. Men när det äntligen var dags att åka hem och ta helg, så bjöd vädret på regn och rusk igen. Seriöst - hur kan nån människa gilla våren???
Umeå järnvägsstation, en gammal byggnad med allt nytt runt omkring

Fotografer på perrongen +Magnus Adolfsson och +Anton Sundling 


Hungriga fotografer på väg tillbaka till lunch på jobbet

Men så blev det då äntligen helg!!! Nån som blir förvånad över regnet som sköljde ner över bilrutan???





torsdag 20 mars 2014

Vårdagjämningen fick en djupare innebörd idag #blogg100

Dagen började med 14 minusgrader i morse och nu snöar det för fullt, vi är lovade 20 cm nysnö tills i morgon. Men trots det vinterlika vädret är det ju faktiskt vårdagjämning. Dagarna är nu ungefär lika långa som nätterna, över hela jorden utom vid jordens poler, faktiskt. 
En jobbarkompis bjöd på gott fika i eftermiddag med anledning av newroz, det kurdiska nyåret som infaller på vårdagjämningen. Kurder firar av tradition newroz som en nyårsdag för att välkomna naturens återuppståndelse. Vårdagjämningen är för kurderna en kärleksfull dag att fira med eldfester, dans och att äta i gemenskap med varandra samt besöka släkt och vänner. Istället för stora eldar tände vi därför ljus och dukade fint på fikabordet.
 Newroz är också symbol för omkullkastandet av tyranni och befrielsen av befolkningen. Men de länder som ockuperar Kurdistan har strängt förbjudit kurderna att fira newroz och de som brutit mot förbudet har straffats hårt, många sitter idag i fängelse på grund av det. Vi blev idag lite påminda om vikten av att mänskligheten åtminstone för en dag lägger all ondska åt sidan och känner kärlek och tillit människor emellan. Den tanken tog jag med mig. För mig ska vårdagjämningen få symbolisera mänsklig kärlek, en dag värd att uppmärksamma. Så därför sänder jag här en kram till alla människor idag.

onsdag 19 mars 2014

Jag har fått pippi på höns! #blogg100

En ledig onsdag med strålande solsken innebär normalt sett alltid en fotoutflykt för min del. Men den här onsdagen blev lite annorlunda och kameran fick ligga orörd. Började i morse med att starta en grupp "Allt om Höns" på Google+ och gå in i en hönsgrupp på den blå sidan för att kolla hur och var jag kan få tag på mina Hedemorahöns.

Direkt när hundarna och katterna fått sitt morgonmys, lite kloklipp, frukost och spring, gick jag ut till mitt blivande hönshus med papper, penna, tumstock och miniräknare. Mätte och noterade måtten samt hur mycket jag kommer att behöva av regelvirke, isolering och byggskivor, hur stora de extra fönstren får vara och maxmåtten för den nya dörren. Stegade sedan iväg för att inventera vad av allt detta som kanske fanns på gården redan. Hittade två lämpliga fönster (två rutor hade gått sönder och måste lagas hos glasmästaren), en bal med isolering och en rulle vindpapp. Glad i hågen letade jag reda på min elektriska häftapparat, min älskade Fun-To-Fix, och tillhörande klammer. Letade febrilt efter en skarvsladd när en kompis kom och hälsade på. Över en kopp kaffe intervjuade jag min man och fick klart för mig att det inte fanns en enda ledig skarvsladd någonstans... Vart tar dom vägen??? OK, det blev att stuva in kompisen i bilen och åka in till stan för att investera i en sladd, lyxvariant på vinda blev det. Och en extra rulle vindpapp.

Klättrade lyckligt upp och ner på en trappstege och sköt fast min vindpapp medan kompisen fick hålla mig sällskap. Nu kände jag verkligen att det var på gång, på riktigt. Äntligen!!! Men tiden går som bekant väldigt fort när man har så där roligt. Jag hann inte alls med allt jag tänkt mig idag. Så nu längtar jag till helgen när jag får mer ledig tid och kan fortsätta mitt byggande. Det är alltid lika roligt att ha såna projekt som man nästan blir lite manisk av. Jag tänker höns, drömmer om höns, pratar höns och planerar för mina höns dygnet runt. Enligt min tidsplan ska hönshuset och tillhörande rastgård stå klart till påsk, så jag får ligga i all ledig tid om jag ska hålla tiden. Men jag njuter till fullo av varje minut!!!

tisdag 18 mars 2014

Grillpremiär #blogg100



 
När jag tog på mig jackan och skulle gå ut med kvällsmat till djuren ikväll, kände jag den underbaraste av rökdofter man kan tänka sig. En envis doft som satt sig fast i jacktyget sedan i söndags. Och doften satte genast i gång alla mina sinnen och jag log. Jag kände doften till och med  i smaklökarna och det vattnades i munnen av smakminnet, jag såg bilden framför mig, hörde hur det sprakade i elden och kände den paradoxala mixen av hettan från grillen och utomhustemperaturen som låg strax över noll.








Nysnön smälte från taket och smältvattnet porlade ur stuprören.

Solstrålarna gick hårt åt snön, som tinade snabbt. Men när vi hade grillat klart och avnjutit våra korvar gick solen ner bakom skogsranden. Och lika snabbt sjönk temperaturen ner till tio minusgrader. Jag hoppas att vi hinner uppleva fler såna härliga vårvinterdagar innan det är försent för den här säsngen. Ett underbart söndagsminne, som jag vill ska sitta kvar i min jacka ett bra tag framöver, tills jag får uppleva en önskerepris.



måndag 17 mars 2014

Detaljerna i helheten, det är nåt med stubbar... #blogg100

Jag är en detaljmänniska, nästan oavsett vad det gäller. Som ett litet barn ser jag snabbare detaljerna än helheten, som kommer först när jag lagt pusselbitarna rätt. Så är det även när jag går i skog och mark. Ibland missar jag nog vackra vyer eftersom blicken hela tiden dras till vackra detaljer i naturen. En sån detalj som det finns oändligt många versioner av i naturen är stubbar. Ju äldre desto finare. Så många olika former. Jag ledsnar nog aldrig, oavsett årstid och väderlek så står dom där och inbjuder till krypande och fotande. I går var det härligt vårvinterväder med strålande solsken från klarblå himmel och gnistrande vit nysnö som fallit under natten. Och som vanligt hittade jag ett gäng stubbar som fick följa med hem på bild...

Den här stubben såg ut som att den var dekorerad med gräddbollar.

Här har stubben gömt sig under snön, men snart tinar den fram igen.

De lågt fallande solstrålarna som letade sig fram mellan träden,
gav så fint ljus och lyster till den här.
Det är bara fantasin som sätter gränser för vad man ser.
Jag tyckte att det var två par ögon som plirade mot mig
Ett slott med tinnar och torn?




söndag 16 mars 2014

Fototriss Grodperspektiv #blogg100

Till temat grodperspektiv blir det arkivbilder, av den enkla anledningen att jag helst vill använda just dessa bilder från i somras! Startar nerifrån och går uppåt med ett eget somrigt djurtema i temat...

När jag läste att temat var Grodperspektiv tänkte jag direkt på den här bilden av grodan,
som jag tycker har en självklar plats i min triss på temat

Jag minns att jag kröp på alla fyra på marken när jag fick syn på denna snigel ur mitt grodperspektiv.Fotar vanligtvis inte sniglar, men tyckte att den här var lite gullig
Ett uppenbart grodperspektiv är ju när man tittar upp mot himlen och ser fåglarna underifrån!


Önskar alla fototrissare och bloggläsare en skön helg!
Fler bildtolkningar på temat grodperspektiv kan du som vanligt se i Fototriss

lördag 15 mars 2014

Rensat ut sorg och känner glädje igen #blogg100

Fick en bra start på den lediga lördagen när jag vaknade av doften från nykokt kaffe. Efter lite morgonsysslor och frukost till katter och folk gick jag ut och lekte med hundarna. Med mig ut hade jag en kopp kaffe samt fullt med reflektioner och funderingar från morgonens genomgång av mina sociala kontakter. Jag satte mig på en sten och öppnade alla sinnen, för att släppa ut och få ordning på känslorna. Och översköljdes av en enorm sorgenhet från hjärtat...

Livet är så hårt och tufft för så många människor. Alla som drabbas av ohälsa genom olyckor och sjukdomar, alla som upplever förluster av nära och kära eller tappar relationer de levt i. De som stressar och mår dåligt, men inte ser någon utväg till förbättring. Människor som kämpar med ekonomiska kriser och brottas med myndigheter. Alla onödiga konflikter som suger energi och tär på krafterna för alla inblandade. Till alla er önskar jag den rikedom ni behöver, god hälsa och lyckliga relationer samt en massa positiv energi!!!

Gav hundarna mat i en ring runtomkring mig, satte mig själv i mitten och sög i mig all deras villkorslösa kärlek och tillit. Vi pussades och kramades och efter en mysig stund tillsammans kändes det bättre. Svea hade börjat löpa, så hon fick flytta till en egen hundgård. Stackars Ajax, blev så olycklig när han inte fick bo med sin älskade sambo...

Lite positiva energier började sippra in i själen och blandas upp med de dystra känslorna och tankarna. Genom långvarig personlig utveckling under många år har jag lärt mig vikten av att tänka positiva tankar när det mesta känns negativt. För Tankens Kraft är enorm och genom de positiva tankarna blir allt så mycket bättre!

Jag såg mig om i min stora hundrastgård, en över tusen kvadratmeter stor inhägnad. Och så föll blicken på det lilla skjulet, mitt blivande hönshus! Och vips var planeringen igång, jag mätte och funderade och kände skaparglädjen vakna till liv. Jag vet att det inte ser mycket ut för världen och att man kan bygga nya och fina hönshus. Just nu är det här vad min budget tål och jag har renoverat byggnader som sett betydligt värre ut, men som blivit jättefina när jag var klar. Jag hämtade min älskling och berättade om mina planer. Han köpte idén och gick till och med på att tömma skjulet på bildelar!!! Så nu är jag på väg ut för att bära över allt till ladan och göra plats för lite byggjobb. Sånt mår jag bra av, både i kroppen och själen.



fredag 14 mars 2014

Tänk, att få fota på betald arbetstid! #blogg100


I måndags inleddes andra veckan på vår fotokurs på jobbet och jag hade gjort ett bildspel om olika slutartider för att fånga rörelser i bild. Och idag var det då dags för vår andra fotopromenad, då teori skulle omsättas i praktiska övningar. Nu skulle gruppen fotoentusiaster ut i blåsvädret för att frysa rörelser och försöka skapa rörelseoskärpa. Leka med korta och långa slutartider. Tack och lov sken solen och även om samtliga deltagare höll på att blåsa bort och frysa ihop så var alla på gott humör. Fåglar, vatten, fladdrande löv och trafik. Vår stad levererade många olika möjligheter. Min nervositet hade krympt från föregående vecka och kursdeltagarna vågade släppa loss lite mer, leka mer med inställningar och motiv. Och faktiskt, så uppfattade jag att vi hade roligt och trevligt även denna gång!

Nu i helgen ska jag förbereda inför måndagens kurstillfälle nummer tre, då jag tänkte ha en genomgång av ISO och därefter vid kommande kursträff prata om olika motivtyper och perspektiv, kanske lite om "fotoregler" och sånt. Så smått, när den värsta nervositeten börjar lägga sig, kan jag känna att det här nog är en spännande och rolig utmaning som jag dessutom lär mig en himla massa av under resans gång. Och i en grupp finns ju alltid möjligheten att lära av varandras kunskaper och misstag.

Men arbetsveckans absoluta höjdpunkt var alltså när jag före lunch idag insåg att jag gick omkring i Rådhusparken tillsammans med mina trevliga arbetskamrater, på en betald friskvårdstimme, med våra kameror och fotade!! En fin och minnesvärd avslutning på en intensiv arbetsvecka och skön inledning på helgen :D

torsdag 13 mars 2014

Det kanske blir höns i år i alla fall #blogg100

Redan förra året började jag fundera på att skaffa höns. Jag läste och tog reda på så mycket jag bara kunde, köpte en bok som jag har plöjt från pärm till pärm. Sen dess har jag följt en grupp på FB också, läser och suger i mig så mycket kunskap jag bara hinner om raser, sjukdomar, byggen, regler, foder, risker och allt annat man måste tänka på. Enligt min tidsplan skulle jag nu i vår bygga ett hönshus och göra i ordning en fin anläggning till mina små hönor. Jag hade valt Hedemorahöns, som verkar vara en tålig och robust ras att börja med. Bestämde mig för att börja med en 6-7 hönor och en tupp. Det återstod bara att vänta in våren...

Men så kom livet emellan. Långtidssjukskrivningar och arbetslöshet i familjen fick ekonomin att krympa. Ett hönshus och alla andra kostnader för att komma igång fick inte någon hög prioritet i vår tajta budget, ingen prio alls faktiskt. Så jag suckade och skrinlade mina planer och tänkte att det fick bli nåt annat år. Besviken så klart...

På jobbet hade jag berättat om mina planer och en av mina jobbarkompisar berättade häromdagen att hon också funderade på att skaffa höns nu i vår. Hon ställde en massa frågor och jag berättade hur jag hade tänkt och planerat. Det slutade med att jag tog med min hönsbok som hon fick låna, jag hade ju ändå ingen nytta av den nu. Berättade att jag fått lov att sätta parentes runt mina planer, vad jag räknat med att det skulle kosta och att dom pengarna inte finns inom överskådlig framtid.

Över en kopp kaffe fortsatte vi att diskutera mitt problem och hon försökte hjälpa mig att hitta billigare lösningar till att börja med. Innan kafferasten var slut hade lyckan vänt! På vår gård, bakom vedladan (som min man fyllt med bildelar) finns ett skjul (som min man fyllt med bildelar). Det skjulet skulle jag kunna bygga om och inreda till hönshus för en mycket billigare penning än att börja bygga ett helt nytt hönshus! Byta dörr och flytta den. Sätta in fler fönster. Isolera. Lättskött inredning. Lucka till sandbad och utegård i anslutning till hundarnas rastgård. Den är ju redan inhägnad med viltstängsel, men om jag sätter hönsnät längst ner så att inte hönorna kan rymma, så borde det bli riktigt bra.

Ja, nu snurrar idéerna i tantens huvud igen. Jag får sätta mig och göra en ny budget och räkna på hur mycket material jag skulle behöva och vad det skulle kosta. Hoppet återvände och nu vågar jag nästan tro att min dröm om höns ska bli verklighet i år i alla fall. Tänk, tänk om det skulle fungera!!!

onsdag 12 mars 2014

En hälsofrämjande miljö #blogg100


På den här bänken vid Storsands havsbad satt jag  i förmiddags och filosoferade... 

...betraktade islossningen vid havet och förundrades över  naturens kraft i brytningstider...

Vi bor vid sista gatlyktan. När vi lyssnar efter ljud här hemma hör vi vindsus från träden och fågelkvitter, mitt i tystnaden och stillheten. Bilar kör förbi på vägen, men inte så många per dag. Vart vi än vänder oss har vi skog i alla väderstreck, grannens hus ser vi bara om vi går runt knuten på garaget. Om vi vill ta en promenad kan vi gå längs sköna skogsstigar, klättra upp på bergets topp eller ner till sjön. Allt inom gångavstånd från vårt hus. Sommartid betar kor, hästar och får i hagarna, vintertid är vi omgivna av skid- och skoterspår. Närhelst vi vill kan vi ta oss ner till havet, några kilometer härifrån. Närheten till naturen gör att man lever närmare väderväxlingar och årstider också, man lägger nog märke till mer av vad som händer när man har det så nära inpå. Vi har gjort ett medvetet val i livet och flyttat hit för att få slippa stadsmiljön, åtminstone när vi är lediga. För här mår vi gott, blir mer avslappnade och stressen lämnar man bakom sig när man lämnar stan. Ibland läser vi eller ser på tv om forskning som visar att hav och skog är hälsofrämjande för människor. Men det behöver vi ingen forskning för att veta, det känner vi varje dag i den harmoniska atmosfär vi omger oss med. Vi tror att den luft vi andas är renare och hälsosammare än stadsluften, vi har då blivit friskare sen vi flyttade hit. Vi har även blivit bättre livsnjutare och hinner uppskatta vår omgivning mer. Det är alltid så skönt att komma hem till skogen, här saknar vi ingenting. Om det är en av livets rikedomar så är vi stormrika! 


Skymningstid, nu går solen ned bakom trädtopparna, snart är det mörkt.

tisdag 11 mars 2014

Glass i stora lass! När är det inte rätt med glass? #blogg100

Glass är en av mina svagheter, jag tycker att glass är jättegott! Glass som ingrediens till en dessert kan väl aldrig bli fel? En sommar utan glass är väl ingen riktig sommar? Glass är ett måste när man tror att man håller på att bli sjuk och när man blivit sjuk. Glass är lite nyttigare än godis och jag tar hellre en portion glass än godis, eller varför inte glass med godis. Glass kan man tröstäta när man är ledsen eller mår dåligt över nåt. Och glass finns i så många olika smaker att det måste finnas någon smak som tilltalar alla. Ikväll blir det en av mina favoriter - chokladglass =P 

måndag 10 mars 2014

Krokus, takdropp och ångest. Det gör ont när knoppar brister. #blogg100

Snart har snön smält, vårblommorna bökar sig fram ur marken och fräknarna vaknar till liv på nästippen, som dras likt en magnet mot vårsolen. Nu när vi går mot ljusare tider kan det verka självklart att alla ska bli både piggare och gladare, den efterlängtade våren är ju äntligen här, tralalaa! Eller???

En del blir dock faktiskt inte alls glädjerusiga när det plötsligt blir ljust efter ett halvårs mörker, tvärtom! Individer är olika känsliga för klimatförändringar och efter en lång vinter - speciellt en så solfattig, grå och trist vinter som den vi nu har haft - är många extra trötta och mentalt tilltufsade. Då kan en stor förändring i vädret och plötsliga ljusförändringar bli för mycket att hantera för kroppen och knoppen. När längden på dagarna förändras i snabb takt är det inte säkert att  den biologiska klockan hänger med lika snabbt. Den har en inbyggd tröghet, som vissa upplever värre än andra. Våren är också den tid på året då många känner att de "borde" vara glada, men när vårdepressionerna slår till är det istället oändlig trötthet och extremt sockersug man känner samt nedsatt immunförsvar med segdragna infektioner man drabbas av. Det upplevs av många som väldigt svårt att förklara för alla de förundrade ickedrabbade som lyser av lycka ikapp med vårsolen.
Men det är faktiskt en och en halv miljon svenskar som blir trötta och nedstämda när våren kommer! För hundratusentals personer är problemen ännu allvarligare – de lider av riktig vårdepression. Människor tar till och med livet av sig på grund av sina vårdepressioner. Årstidsbunden depression har varit ett känt tillstånd ända sedan antiken. Seasonal Affektive Disorder (SAD), den här årstiden kallad vårdepression, existerar knappt i länder som ligger nära ekvatorn, men blir vanligare ju längre norr- respektive söderut man kommer på norra och södra halvklotet, där dygnets pendling mellan ljus och mörker växlar mer markant i längd mellan årstiderna.

Det finns typiska tecken som karaktäriserar vårdepressionen, precis som vid andra depressiva tillstånd. Bland annat är det mycket vanligt att man känner extrem trötthet som inte går att sova bort, eller att man får sömnstörningar och inte kan sova alls. Morgonångest och minskad sexlust är också vanligt förekommande symptom. Ett annat mycket vanligt tecken är ökat sug efter kolhydrater och då i synnerhet socker, samt viktuppgång. Till följd av tröttheten upplever man ofta svårigheter att fokusera på jobbet eller andra problemlösningar i vardagen, med nedsatta minnesfunktioner och koncentrationssvårigheter som följd. Samtliga kognitiva förmågor kan alltså påverkas och försämras under den period det tar för kroppen att ställa om till ljusare tider.

Det som till viss del faktiskt hjälper är att vistas mycket utomhus, med motion och andra aktiviteter, samt extra tillskott av D-vitamin. De som vet med sig att man år efter år drabbas,  bör alltså hela vinterperioden (när vi inte får tillräckligt med D-vitamin på grund av solbrist), regelbundet äta tillskott av D-vitaminer. Och naturligtvis ge sig ut i tidig morgonsol och vistas utomhus i dagsljus så mycket och ofta man kan. Gärna ta långpromenader eller joggingturer och då helst utan solglasögon, eftersom det är genom ögonen vi tar in ljuset!


För samerna har klimatet och årstiderna stor betydelse. Året är, enligt den gamla samiska kulturen, indelat i åtta årstider. Vårvinter (mars-april), Vår (april-maj), Försommar (juni), Sommar (juni– juli), Förhöst (augusti), Höst (september-oktober), Förvinter (november-december) och Vinter (december-mars). Även om jag själv inte är same, tycker jag att den indelningen av årstidernas växlingar stämmer mycket bättre in på klimatet på mina breddgrader än den rådande indelningen med bara fyra årstider. Det innebär till exempel att det fortfarande är långt till vår! I själva verket pendlar det just nu mellan vinter och den norrländska vårvintern, intalar jag mig. Men jag lurar nog ingen, inte ens mig själv. Den är här redan, åt helskotta för tidigt i år. Och det känns kan jag lova, men inte på ett bra sätt.

Gläd er och njut, ni som kan!! Jag önskar att jag också kunde, men jag orkar inte riktigt känna äkta vårglädje hur mycket jag än försöker. Framförallt klarar jag inte att dela andras glädje över alla dessa vårtecken. Åt fanders med spirande grönska och flyttfåglar som återvänt! Som en björn går i ide skulle jag nu vilja sova ett par månader framåt och inte vakna igen förrän det är över för den här gången. Snart kommer bättre tider, då man vant sig vid ljuset och kommit över förlusten efter en totalt värdelös vinter. Man kanske måste få vara lite olycklig mellan varven, för att sedan kunna känna sig riktigt lycklig?






söndag 9 mars 2014

Fototriss Hopp #blogg100

Solsken! :D

Äntligen solsken!!! :D :D :D 

Hade nästan gett upp hoppet om att få uppleva sol från blå himmel igen efter en ovanligt grå och trist vinter. Men styv kuling senaste dygnet blåste äntligen bort alla tunga, dystra moln och lämnade en härligt blå himmel öppen och klar. Och med solskenet kom hoppet tillbaka, allt kändes genast lättare och leendet strålade ikapp med solen. De trötta och uppgivna livsandarna fick äntligen nytt HOPP igen :D








Andra tolkningar på temat HOPP kan du titta på i Fototriss