måndag 12 maj 2014

En ateists andliga rum #blogg100

Av någon anledning har andlighet ofta förknippats med olika religioner. Graden av andlighet har i själva verket ingenting med någon religiös tro att göra. För mig betyder andlighet att man har medveten kontakt och närvaro med sitt innersta och den andligheten uppnås när man lägger egot och tankarna åt sidan och bara är, fullt ut närvarande i ögonblicket.  Och den andligheten kan alla människor uppleva, troende eller inte.

Om religionerna vore grunden till andligheten skulle ingen religion sätta upp regler och bestämmelser för hur tron ska utövas eller fördöma någon annans tro, sexuella läggning, starta krig, mörda, förnedra kvinnor eller förgripa sig på barn i sina olika gudars namn. Det är något annat, och definitivt allt annat än andlighet. Det är trosföreställningar, tankar, som leder till att man blir avskuren från den andliga dimensionen i sitt inre och därför spårar ur ibland. Jag respekterar människor som funnit sin religion - oavsett vilken, så länge deras religiösa utövande grundar sig i goda tankar och känslor och så länge som deras religiösa tro yttrar sig i goda handlingar och kärlek till sig själva och sina medmänniskor. 

Andligheten behöver inget tempel, ingen moské, kyrka eller synagoga. Den är immateriell. Eftersom andligheten bor i själen finner jag den inom mig, oavsett var jag befinner mig. Min andlighet behöver inga böner, regelböcker eller ritualer, den är naturlig. Andligheten visar sig i våra handlingar. Hur vi bemöter andra, hur vi behandlar naturen och hur vi sköter om oss själva. Många borde leva mer med öppna sinnen och följa hjärtats röst, istället för att fylla sina liv med materiella värden och följa egots tankar. Andlighet, oavsett om den tillhör ateist eller troende, kan inte köpas för pengar och kan inte utövas genom makt. Den går inte heller att utveckla genom tankarnas ytliga dimension. 

Mitt andliga inre rum får sin tillfredsställelse i naturen. När jag kan stanna upp och uppleva ett ögonblick med alla sinnen, då uppnår jag den bästa andligheten. I skogen, vid elden eller intill vattnet. En doftande blomma, en kvittrande fågel eller ett solmoget bär. Aldrig känner man väl så skön inre frid som när man haft en härlig naturupplevelse utan störande tankar. "Att bara vara" är inte så bara. Att bara vara utan att göra och utan att tänka, det är stort. Det är andlighet!


2 kommentarer:

  1. Du har beskrivit det verkligen bra, kunde inte gjort det bättre själv.:D

    SvaraRadera