lördag 3 maj 2014

Dagens reflektion över livets gång #blogg100

Häromdagen såg jag en film där några repliker fastnade i minnet. Inte så att jag kan citera, men budskapet var tydligt och jag har funderat på det sedan dess: Om man gräver för mycket och för djupt i sitt förflutna så hamnar allt man gräver upp ur gropen som en vall runt om, som hindrar en från att se framåt, mot framtiden. Man riskerar att fastna i det förflutnas grop. Idag åkte jag på kalas och umgicks med såna goda vänner som man kan prata med om allt mellan himmel och jord. Och där dök det upp samtalsämnen som återigen fick mig att tänka på det där med det förflutna, nutiden och framtiden. Perspektiven på livets gång. 

En del människor fastnar i det förflutna, blir bittra och ältar det som varit gång på gång. Det blir som en sjukdom. De orkar inte göra upp med det som varit, klarar inte av att släppa taget och gå vidare i livet. Därmed kan de inte heller njuta av livet för stunden. Vilken är synd, tycker jag. Vi bär alla med oss minnen och erfarenheter, så klart. Och allt ouppklarat stör, så man måste reda ut för sig själv det man varit med om. Men man måste också kunna lämna det bakom sig och gå vidare i livet, utan bitterhet och hat. Såna känslor tär som cancersvulster och gör ingen människa lycklig. Om såna saker är det skönt att diskutera med sina vänner. Att höra sina egna och andras tankar sägas högt bidrar för mig till att det blir lättare att få ordning och reda på funderingarna. Och idag gick jag till en ny klarhet, tack vare mina kloka vänner. 

Jag gräver definitivt ingen grop från det förflutna och jag ältar inte det som varit. Jag lever oftast här och nu och jag kan se framåt med tillförsikt och framtidstro. Min backspegel är betydligt mindre än vindrutan och jag tittar oftare framåt än bakåt. Jag har lärt mig att bära med mig mina minnen och livserfarenheter utan att de utgör en tyngande börda. Jag har accepterat det som varit och därför kan jag vara här och nu, i fas med livet. Göra det bästa möjliga av tillvaron i nuet. Och för det är jag både stolt och tacksam. Jag har lärt mig en del om livet den svåra vägen, men sådan kunskap behöver inte vara tung att bära. Den har nog snarare gjort mig till en bättre och klokare kvinna, hoppas jag. 

Men det gäller att inte sluta upp med att vara vaksam på sig själv. Det är nog ganska lätt att halka ner i gropen och börja gräva om det händer saker i livet som är svåra att släppa. Och det som sker i idag är ju snart nytt förflutet att hantera. Skulle det hända mig, hoppas jag att mina kloka vänner finns där och hjälper mig upp på banan mot framtiden! 


1 kommentar:

  1. God morgon, mycket bra skrivet, jag instämmer. Det som varit kan man inte påverka, vad som sker i morgon vet vi inte - vilka motgångar vi möter - MEN, nuet, det som jag som individ gör nu påverkar hur jag mår sen ... Reflektion är bra men bitterhet är förödande. Vi kan heller inte påverka andra människor bara vara observant på vårt eget handlande .. OCH det är just vänskap & ärlighet som ska hjälpa oss att skilja agnarna från vetet ... var vi ska lägga vårt fokus och vår energi. Ju äldre vi blir ju mer inser vi hur skört livet är .. ju mer lär vi oss att uppskatta värden som gör att vi mår bra och inte engagerar oss i det som får oss att må dåligt .. När jag ser tillbaka på mitt eget liv så kan jag inte påverka dåliga beslut bara ta lärdom av dem .. ingen är felfri .. vi är alla olika personligheter med olika förutsättningar .. För några år sedan skrev jag min CV och personligt brev för ett jobb jag sökte .. DÅ .. började jag reflektera .. över mitt liv .. allt jag varit med om .. allt jag fått uppleva .. människor jag fått förmånen att arbeta med och lära känna .. vänner som jag älskar .. förluster av vad som kunnat bli .. arbetskamrater och vänner som inte längre finns med oss på jorden men väl bevarade i minnet .. dvs. LIVET .. jag är tacksam över att jag får leva .. och att jag älskar att leva .. att jag älskar människor .. och med detta också acceptera förluster som en del av livet .. inte fastna i det vi inte kan påverka ... döden liksom livet är en del av vår livsresa .. jag ser inte bakåt men är tacksam för livet .. jag reflekterar för att ännu mer kunna ta tillvara på det som gör mig nöjd .. glad .. lycklig .. för den tid på jorden som jag får förmånen att vara kvar och jag hoppas det blir många år till ... jag har så mycket som jag vill göra .. men, jag har lärt mig att leva mer i nuet nu ... utifrån mina förutsättningar idag .. och jag väljer att minnas det goda och vara förlåtande .. men, välja hur jag vill ha det och var jag lägger min energi på vad som är idag .. jag är lycklig över det som andra kanske tycker är lite .. men inte för mig .. Jag håller med dig .. livets kunskap är inte tung att bära och det gäller att göra det bästa möjliga av tillvaron i nuet. Det som gör mig glad och tacksam idag ... och hoppas att jag får vara en del av framtiden .. men leva i nuet .. / Ha en bra dag!

    SvaraRadera