tisdag 1 april 2014

Orsa Kompani lovar inget bestämt #blogg100

Izzie, Nisse, Ninja och Naomi säger att det är lugnt. Matte behöver inte oroa sig för att dom ska bete sig illa mot de nya familjemedlemmarna som flyttar hit till påsk. Dom har kurrat och spunnit på heder och samvete. Och vad är väl mer trovärdigt än ett kissekatts löften? Därefter tog matte ett allvarligt snack med ett gäng alaskan huskies... Svea, Ajax, Fläckis och Einstein var mer svävande och ville inte riktigt avlägga några eder. "Om pippifåglarna har en före detta hundgård som rastgård så förstår ni väl att dom hör till familjen och har rätt att bo och leva här, precis som ni?" argumenterade matte. "Men här har varit igelkottar, ormar, småfåglar och nån vilsen kattunge tidigare. Det ligger ju i vår instinkt att döda för att skaffa oss föda. Speciellt när maten promenerar in där vi bor" svarade dom undrande. "Men dom här som flyttar in är inte er föda, förrän matte serverar er!" utbrast en mycket bestämd matte. Vi är snart ännu fler som ska bo och samsas på den här gården. Men tydligen kan inte alla älska alla, inte ens inom familjen. Det är kanske som med grannar, man måste inte umgås med dom eller ens komma i närheten av dom. Vissa räcker det att man vinkar till över staketet. Med lite logistik och ordning på vilka som är inne och vilka som är ute så ska det nog gå bra. Hundflocken påminner lite om dalmasen som är deras husse. Orsa kompani lovade heller aldrig något bestämt. Och husse hjälper matte att bygga hönshus, men svär på att han även fortsättningsvis ska köpa sina ägg för att inte bli inblandad i eller få något ansvar för skötseln av mattes fjäderfän. Jaja, vi får väl se....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar