lördag 5 april 2014

Kan man spara på sig så att man räcker längre? #blogg100

De förmågor jag i ungdomen tog för givna, sörjer och saknar jag nu när de är förbrukade...

När benen var fulla med muskler och spring, när de dansade hela natten, simmade långt och klättrade högt. När kroppen orkade allt och tog medaljer för sin styrka, smidig som en vidja. När ögonen såg att trä tråden genom nålsögat och glittrade av odygd och lek. När händerna var flinka och snabba och skapade stort och smått för nytta och nöje. När tankarna färdades snabbare än ljudet, lekande lätt och mindes allt. När familjen var stor och ändå rymdes under mina vingar, med omsorg om allt och alla.
När hela världen var mitt äventyr, när livet bestod av att resa, uppleva och möta nytt.

Nu har livet krympt till så lite och nästan ingenting. Nu går tiden åt till att orka och hinna, minnas och försöka göra. Vad gjorde jag med all tid och all ork, då när jag var ung? Varför sparande jag inte på mina förmågor, min tid och min energi? Varför berättade ingen att de endast var till låns för en stund i början av livet?

Från min styrkelyftskarriär...
SM-Guld 1997
SM-Silver 1998
Uttagen till svenska landslaget
Personbästa i 52 kg-klassen:
Marklyft 147,5 kg
Bänkpress 67,5 kg
Knäböj 125 kg

2 kommentarer:

  1. Vilken kvinna jag har har som bloggolega :) Stark och klok!
    Undrar verkligen om man kan spara p sig ... nog har frågan dykt upp, även hos mig. Mitt svar, har jag bestämt mig för, är att, nej - man kan inte spara på sig. Allt har sin tid :) och jag är glad för allt som var - och är, för det är först nu jag kan uppskatta det långsamma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kloka ord!! Det är sant, man lär sig uppskatta det långsamma, det snabba hör nog ungdomen till... Tack, din ord värmer!

      Radera