tisdag 9 juli 2013

Försök att leva i harmoni tillsammans...

Vi bor mitt i skogen, min man och jag. På vår stora skogstomt har jag en hundgårdsanläggning med gigantisk rastgård för mina fyra alaskan huskies. (Tidigare hade jag dussinet fullt med hundar och draghundsverksamhet i form av turistkörningar med hundsläde och mina draghundar, därav den stora anläggningen.) Vi har även två katter i hushållet, som går ut och in genom en kattlucka som dom vill. De är duktiga jägare och håller undan skogsmössen, ibland tar de dessvärre även en och annan fågel, sorgligt men naturens gång. Så långt är allt frid och fröjd.

Problemet är att vår tomt även är ett populärt tillhåll för igelkottar. Förmodligen har de haft sitt vandringsstråk här långt innan huset byggdes och människorna flyttade hit, så de anser nog med all rätt att det är vi som är inkräktarna. Problemet uppstår när de envisas med att gå in till hundarna... Mina hundar vänder dem snabbt upp och ner och så hamnar kottarna i Igelkottahimlen. Sånt är så sorgligt och inget vi vill bidra till. När igelkottarna vandrar utanför hundgårdarna vrålar och ylar mina hundar, helt vansinniga. Det går alltså inte att få dem att leva tillsammans.

Därför har jag försökt att locka igelkottarna till en annan del av gården, där jag varje kväll ställer ut hundmat och vatten till dem. Det har blivit vårt sommarkvällsnöje, att sitta och titta på när de kommer vaggande ut ur grönskan och fram till matplatsen. Från början var de ganska skygga, men nu kan vi sitta och prata även om vi har gäster och röra oss fritt i närheten utan att de blir rädda. De kommer oftast i omgångar, vi skiljer på dem genom att de är olika stora. Någon är riktigt liten och en annan är en riktig bamse. En del är ljusare, andra mörkare.

Naturligtvis blir det många bilder på våra söta, små taggiga vänner.  Här är några av bilderna:


Varje kväll kommer de fram ur snåren till matplatsen
De är ju så söta med sina mörka, runda ögon

Hundmat och vatten serveras och uppskattas av kottarna

Tycker att deras öron är så gulliga!

En del går rakt på skålen och då släpper den inte fram någon annan igelkott,
därför strör jag ut kulor i gräset också...

Siesta

6 kommentarer:

  1. Gud va söta de är!
    Men det låter jobbigt att ha en ständig kamp mellan hundar & kottar, vad bra att du lyckas locka iväg dem från hundgården i alla fall :)
    sista bilden är helt underbar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja dom är jättesöta och vi gör vad vi kan för att få det att fungera för oss alla... ;-)

      Radera
  2. Ingemar Ström10 juli 2013 01:18

    Väldigt fina bilder!! Det är ju bra ni kunnat "flytta" bort dom från hundarna! Jag tror inte det finns så många kvar här i denna delen av småland, åtminstone inte där jag bor... har inte sett någon på många år! Vi hade en på tomten när barnen var små som hade sitt vinteride i en lövhög jämte husväggen. Katten och han var nästan lite kompisar. Kom dom nära varann på gräsmattan nosade de på varann! Det är mysiga djur och ha på tomten! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar!! Ja, katterna och kottarna verkar komma överens även här :-) Hög mysfaktor på besöken av dom taggiga!

      Radera
  3. Helt underbart med urtidsdjur på tomten, ge och få kärlek, du ger mat och får fina bilder av igelkottarna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är underbart! Hoppas att dom stannar kvar och får sina ungar här också :D

      Radera