onsdag 31 oktober 2012

TOBAKSSTOPP MED MÅLBILDER

"Positiva tankar gör att allt kommer att bli bra" brukar jag säga. Och nu får jag verkligen tänka positivt för att det här ska gå bra! Efter nio månader med trasig axel fick jag äntligen komma på remiss till ortopedmottagningen där ortopedläkaren genast satte upp mig på väntelistan till operation - med ett endaste motkrav; att jag slutade röka. I gengäld mer eller mindre lovade hon mig att operationen ska kunna återställa rörligheten i axeln så att jag blir i princip helt återställd och återigen ska kunna göra det jag älskar mest - köra hundspann. Företaget, Tantkalles Draghundar med turistkörningar, har jag tvingats lägga ner, men att åtminstone få fritidsköra för mitt eget höga nöjes skull känns som en dröm just nu.

Regeln på Norrlands universitetssjukhus är att patienterna måste vara rökfria minst två månader före och två månader efter operationen, annars blir det ingen operation helt enkelt. Så egentligen hade jag inget val, men allt att vinna på att försöka sluta röka - för gott den här gången! Med mig hem fick jag ett blått papper som jag fick skicka in till Tobakspreventiva mottagningen om jag ville ha hjälp att sluta röka och ett grönt papper med ett telefonnummer jag skulle ringa när jag varit rökfri minst en vecka. Tidigare har jag slutat röka många gånger men alltid börjat om igen. Mest eftersom jag faktiskt inte har några besvär av rökningen, varken rökhosta, andfåddhet eller annat. Däremot har jag gått upp i vikt rätt kraftigt varje gång jag har slutat, vilket har bidragit till att det varit lätt att börja om igen. Uppriktigt sagt tjurade jag som en trotsig femåring den första veckan. Det blev rena motvalsen när jag blev tillsagd att jag måste sluta för att få det jag ville ha, då rökte jag mer än normalt istället. Urdumt, men dessvärre sant. Men förr eller senare måste jag ju sluta och att tjura var inte ens roligt, så en dag tog jag mig samman, fyllde resolut i och postade den blå lappen. Och bara några dagar senare blev jag uppringd av "rökavvänjningstanten" och hade en första besöktid inbokad.  Kunde ju inte skämmas vid det första besöket, så tre dagar före besöksdatumet satte jag mig ute på trappan med mitt morgonkaffe och rökte mina sista tre cigaretter. Jag minns fortfarande känslan och smaken och jag saknar det otroligt mycket. Efter det har jag inte klarat av att dricka morgonkaffe ute på bron mer, det är inte alls samma sak utan cigaretter.  Nåväl, som tröst i eländet är det ju faktiskt nu den årstiden då man helst inte går ut alls för att röka, mest bara regn och rusk vilket givetvis underlättar.
 
Min frågeställning till besöket var hur man gör för att sluta röka utan att gå upp i vikt. Det kunde hon dessvärre inte svara på, så hela första besöket var en enda lång frustration. När hon sa "Men har du redan slutat röka? Så DUKTIG du har varit!" kände jag mig återigen som den trotsiga femåringen. Det visade sig att jag inte alls skulle ha slutat innan jag kom dit, det skulle jag ha gjort successivt med hennes stöd. Och nu kunde jag inte vara med i hennes sluta röka-grupp heller, dumma jag. Hon skulle i alla fall boka in en tid hos en läkare för att jag skulle få diskutera vidare kring mina frågeställningar, vilket blidkade mig en aning. Eftersom jag tidigare har slutat så många gånger tyckte hon att jag skulle sluta snusa också den här gången. Dels för att sluta på ett annat sätt än tidigare och dels för att ett totalt tobaksstopp kan göra det svårare att börja om igen. Det lät ju förnuftigt, tänkte jag och slutade snusa. Döm om min totala förvåning när jag kom till läkarbesöket och fick veta att sluta snusa skulle jag inte alls ha gjort före läkarbesöket. Jag skulle ha inväntat instruktioner och extra stöd i form av receptbelagda piller som skulle hjälpa mig att få bort suget. Suck! Jag slutade röka och jag slutade snusa och ändå hade jag gjort helt och hållet fel!? Nåja... Efter en veckas rökstopp ringde jag och satte upp mig på den aktiva väntelistan för operation och fick veta att den verkliga väntetiden beräknades till fyra-fem månader. Det är dubbelt så långt som de två månader jag hade trott att det handlade om. Summerade och insåg att det helt plötsligt handlade om ett tobaksstopp på i runda slängar totalt sju månader. Visserligen med operation som delmål, men i realiteten ännu längre innan jag skulle få se några märkbara effekter och läkning av min axel.
 

 
Det här skulle bli tungt, väldigt tungt. Och det skulle bli grymt svårt att upprätthålla motivationen även om målbilden  KÖRA HUNDSPANN lyste intensivt och klart där någon gång i framtiden. Men Mål ska som bekant vara realistiska, mätbara, önskvärda och ge en positiv förändring. Att inte få röka, snusa eller köra hundspann och dessutom bli än mer överviktig under obestämd tid gav inte mig den rätta motivationen. Det krävdes något mer. Någon form av belöning, något att verkligen se fram emot. Lön för mödan, så att säga. Min envise make, som vägrat följa med utomlands tidigare, blev otippat min hjälpare i nöden. Helt plötsligt gick han med på att vi, tillsammans med två andra kompispar, skulle boka en utlandsresa! Sagt och gjort, vi bokade och betalade handpenningen. Två veckor i slutet av maj och början av juni nästa år. Jag kunde knappt tro att det var sant! Öppnade ett sparkonto direkt och dit ska varje krona gå som jag inte spenderar på cigaretter och snus. Det blev en mycket glad överraskning när jag satte mig ner och räknade ihop hur mycket pengar jag skulle hinna spara, tusentals kronor! Hur min man ska spara sina pengar överlåter jag med varm hand till honom att besluta. Han både röker och snusar och har inte någon som helst avsikt att sluta med varken det ena eller det andra. Nu kan jag månad för månad se hur mina sparpengar växer fram till avresan, det känns skönt. Men alla vägar mot mål har fallgropar, så även denna väg mot mitt totala tobaksstopp för gott. En inbjudan till en fest bland idel rökare och snusare blev en rejäl utmaning. Först hade jag tänkt tacka nej, men det hade ju varit värdelöst dåligt av mig. Bestämde istället att det skulle bli det första svåra testet av min karaktär, så jag tackade ja. Drack vin gjorde jag på festen och led när de andra gick ut och rökte gjorde jag också. Det var inte lätt, men stolt och glad konstaterade jag dagen efter att jag faktiskt hade lyckats. Och jag fick beröm av min rökavvänjningstant. Jag har också beslutat mig för att inte ställa mig på vågen förrän det har gått minst en månad. Att sluta röka OCH snusa samtidigt tar för närvarande all min energi. Det finns ingen energi kvar till att även göra en stor förändring av kostvanor, införa någon ny diet och kämpa med vikten samtidigt. Jag tänker att när det ha gått ungefär en månad så måste ju den värsta abstinensen och det värsta suget ha gått över. Då, och inte förrän jag känner så, ska jag göra en insats för vikten och kroppen i övrigt. När har jag egentligen nått mitt mål? Nästa vintersäsong, när jag står bakom hundsläden och mina älskade draghundar som drar sin tobaksfria matte ut i den vackert vintervita - då kör vi över mållinjen.

måndag 29 oktober 2012

Fototriss Tema JAG GILLAR

 

Ojojoj, har varit bortrest i helgen och inte hunnit med veckans Fototriss...
Tack och lov är jag ledig idag, så det blir en Fototriss av det jag gillar mest;
 
Djur, natur och promenader i skog och mark

 
I skogen trivs jag allra bäst. Att få följa årstidernas skiftningar och uppleva allt det vackra med öppna sinnen gör mig så lycklig och glad. Färgerna, dofterna, smakerna, ljus och skuggor, vindens sus, fågelkvitter och stillheten.
Jag gillar hundar väldigt mycket. och naturligtvis gillar jag mina alaskan huskies mest av alla.
Idag fick Ajax följa med på skogspromenad, en härlig kompis att ha med sig.

 
Jag gillar att fotografera allt det vackra jag får uppleva
under mina promenader i skog och mark.
Idag fastnade jag för några ljuvliga små iskristaller i ett halvfruset vattendrag.
 
Fler Fototrissar på temat JAG GILLAR hittar du på http://fototriss.blogspot.se/

Den här helgen var det även tävling med Fototriss på

 







söndag 21 oktober 2012

Efter regn kommer sol


 Två nätter i rad med minusgrader har lagt ett frosttäcke över naturen likt ett tunt lager glasyr och bildat höstens första tunna isar på vattensamlingarna ute i naturen. Att vistas i skog och mark den här tiden ger så många vackra naturupplevelser när man iakttar hur allt går i dvala och förbereder sig för vintern. 

Två helgdagar på rad har vi också fått  efterlängtat solsken och den höga och krispiga luft som bara kan upplevas under hösten. Både lördag och söndag har jag vaknat tidigt och börjat dagarna med att ta med mig en av mina hundar ut på långa, sköna skogspromenader. Fågelsången har tystnat och allt är så stillsamt och fridfullt. 
 Vitmossor glittrade som diamanter och vi plockade med oss säsongens sista trattkantareller för torkning. På hemvägen stannade vi till vid en spång över ett litet vattendrag och  jag tänkte tillbaka till Valborgsmässoafton, då jag sprang över samma spång och hälsade våren välkommen. Varje årstid har sin tjusning och det är lycka i livet att få vandra på samma skogsstigar och uppleva  dessa fantastiska skiftningar.
 

Fototriss Ett motiv - på tre sätt

Einsteins vackra ögon - sett på tre olika sätt 
Får jag lov att presentera Einsten - en av mina alaskan huskies.
Förutom att han är en alldeles underbar draghund och bästa kompis,
har han dessutom de mest fascinerande isblå ögon man kan tänka sig.
Jag är lycklig ägare till denna skönhet och får njuta varje dag.
Några av hans ögonblick vill jag mer än gärna dela med er andra också.

Om man tittar lite närmare ser man de olika nyanserna av blått,
som vackra årsringar runt hans pupiller.
 Man ser också all den kärlek och tillgivenhet
som strålar ur hans uppmärksamma blick.
 
Dessa fängslande vackra ögon skiftar i färg beroende på Einsteins sinnesstämning och ljuset runt omkring honom. Det vänstra ögat är splitfärgat - övre halvan är brun och den nedre isblå.
En av alla dessa naturens underbara skapelser.

Fler Fototrissar på samma tema hittar du på
http://fototriss.blogspot.se/

söndag 14 oktober 2012

Fototriss del 193: Så här ser det ut där jag är, del 17

En solig och vacker oktobersöndag med små ulltussar till moln 

Efter allt regn i höst är det så otroligt mycket vatten överallt i naturen

De nakna björkstammarna speglar sig i vattnet
 
Fler bilder på samma tema hittar du på http://fototriss.blogspot.se/

söndag 7 oktober 2012

Så mycket regn...

Allt det regn som inte kom under sommaren har vi nu fått med råge under september. Marken kan inte längre ta emot mer vatten utan det bildas nya bäckar och vattensamlingar där marken normalt är torrlagd. Men i skogen är hösten varken grå eller trist, tvärtom. Mer färgsprakande än någon annan årstid och varje skogspromenad lika rolig och givande. Efter en arbetsvecka i stadsbrus bland massor med människor är det en lisa för själen att få uppleva tystnad. Ibland kan jag drabbas av skogsabstinens, då spelar det ingen roll vad det är för väder. Skogen lockar och drar och jag bara måste ut. I går var en sådan dag. 

Med svampkorg, kaffetermos och kamera lufsade jag iväg i lätt duggregn som snart övergick till hällregn. Så uppfriskande och avkopplande. Det stämmer att det inte finns något dåligt väder, det finns bara dåliga kläder. Och med rätt kläder blir även en regnig skogspromenad en skön upplevelse. Fortfarande finns det gula kantareller, men nu misstänker jag att det kanske blev säsongens sista färska smörstekta att avnjuta. Hittade även några fina slemgula citronskivlingar! Och så har ju trattkantarellerna dykt upp ur marken. Oktober är också en svampmånad i min kalender.

På hemväg klättrade jag upp i ett älgtorn och satte mig. Drack mitt kaffe och njöt av stillheten och allt det vackra runt omkring mig. En näst intill meditativ känsla av lugn fyllde mig med glädje. Alla stressade människor borde få uppleva naturens läkande kraft ibland. Att bara få vara utan att tänka eller göra. Att stanna upp för en stund och uppleva ögonblicket. Att samla ny kraft och känna hur man fylls av positiva energier. Så välgörande för både kropp och själ och det kostar ingenting. Tvärtom, naturen ger generöst till dem som besöker den. Både rikedomar i form av det vi plockar med oss hem och sinnliga rikedomar av välmående och upplevelser.

lördag 6 oktober 2012

Fototriss - tema ROSA - söndagen den 7 oktober

Veckans tema kändes som en rolig och lite svår utmaning för en skogsmulle.
Och viktig med tanke på kopplingen till Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj
Först kunde jag inte komma på en enda sak som är rosa, det mesta jag fotar innehåller mer skogsfärger eller nyanser av blått från himmel och hav. Jag bläddrade igenom många av sommarens bilder innan jag till sist fann några som faktiskt har inslag av rosa:


Lingonblommans små klockor
har de sötaste små rosa fästen om man tittar riktigt noga


Linnéans små skira blekrosa blommor
slingrar sig fram bland skogens mossor och ljung






Rödklöver är en otroligt vacker skapelse
som jag har tänkt försöka måla en tavla av nån gång