lördag 29 december 2012

Julledig tid att äga själv


Så skönt att vara ledig sammanlagt 16 dagar och bara få göra som man vill!

Rikedom är att äga sin egen tid, men medför ett ansvar att förvalta den väl och göra något gott av den varje dag. Ganska snabbt skapar jag omedvetet rutiner även om jag är ledig, människan kanske är sådan? Jag ligger gärna kvar i sängen lite längre på morgnarna, dricker morgonkaffe i lugn och ro och läser några kapitel i en spännande bok. Äter en stadig frukost utan att behöva titta på klockan, kan duscha hur länge jag vill. Väljer bekväma kläder, inte alltid så snygga men favoriter. Matar katter och hundar, leker i rastgården och skottar hundgårdarna. Tar med mig en av hundarna och går en lång promenad med kameran i fickan.


  
Vi bor mitt i skogen i en liten by med närhet till havet, jag kan välja olika turer varje dag och ändå hitta något vackert att föreviga med en bild. Julmaten och alla godsaker är uppätna och snart är det nyårsfirande med mera gott som ska ätas i glada vänners lag, så promenaderna behövs verkligen. Under hela december månad har det snöat varje dag med två undantag, en dag i början och en nu i slutet av månaden. Det går därför inte att promenera i skogen längre utan jag måste följa plogade vägar tills skoterspåren håller att gå på. Jag älskar vintern med allt det vackra vintervita!  Den kalla, krispiga luften som skapar rimfrost i ögonfransarna och vinterröda äppelkinder och som fysiskt känns när man andas ner den i lungorna. Det känns friskt.
Naturen förändras totalt när den bäddas in i snötäcket och bjuder på helt nya upplevelser av platser där man varit andra årstider och sett helt andra saker med andra färger och skepnader. Här uppe i norr har vi inte så mycket dagsljus den här årstiden, mörkret härskar och man måste vara snabb och passa på om man ska hinna med de korta stunderna av ljus. Kanske därför de känns så värdefulla och viktiga. Solen orkar knappt upp på himlen ovanför skogskanten men månen, stjärnorna och norrskenet skapar skådespel på himlen under kalla vinternätter. Obeskrivligt vackert, måste upplevas!
 
När man är ute och går med en hund som enda sällskap kan tankarna vandra fritt och ibland blir jag rent lite filosofisk. Så här i slutet av året tänker jag tillbaka på året som gått och allt som har hänt. En samling av glädje och sorg, det är ju det som är livet. Några liv slocknar och nya liv föds. Vi har drabbats av olyckor, sjukdomar och tråkigheter men vi har också varit lyckliga, skrattat och älskat varandra. Själv har jag åldrats med välbehag det gångna året, blivit en bättre livsnjutare som kan ta vara på ögonblicken ännu mer än tidigare. Men jag har också mycket att jobba med, som jag vill förbättra hos mig själv.
 
Jag ger mig själv tid att må gott och göra sånt jag trivs med, sånt som ger mig nya positiva energier; min familj, skog och mark, bär och svamp, laga och äta god mat, måla tavlor i olja, fotografera, läsa och lyssna på böcker, umgås med trevliga människor och undvika dem som suger energi. Jag ägnar numera minimalt med tid och energi till sånt som jag inte tycker om att göra för att få tid och ork över till det och dem jag älskar. Med hjälp av yoga och meditation försöker jag lära mig att leva med alla sinnen öppna, med ödmjukhet och kärlek till mig själv och livet. Det är inte alltid lätt, men om man övar och övar så blir väl färdigheten bättre.
 
Mitt nyårslöfte inför 2013 är att fortsätta försöka bli en bättre människa, både mot mig själv och mot dem jag möter i livet. När jag är ledig fungerar det ganska bra, mina tankar är lugna och avslappnade och jag fylls av positiva energier som jag kan dela med min omgivning. Men när jag är på väg till jobbet på morgnarna så händer något. Alla sinnen stängs av och ersätts av ett annat jag, ett som jag inte tycker om. Det får bli mitt nästa steg i min personliga utveckling, en svår utmaning att jobba med. Stressen och prestationskraven - allt som snurrar i en negativ spiral och skapar konflikter, spända vibrationer och missnöjda relationer. Tvånget att utföra uppdraget enligt givna regler och ramar som ständigt förändras, för att få sin försörjning så att fritiden kan levas som man önskar och vill. Trängas i stadsmiljö bland massor med människor medan man ständigt längtar hem till skogens lugn och ro.
 
 
Jag lovar mig själv 
  •  Att nästa år ska jag jobba för att den inre frid och glädje som uppfyller mig när jag är ledig och äger min egen tid, även ska följa mig till arbetet där andra har köpt min tid och mina aktiviteter.
  • Att stanna upp för en stund och uppleva ögonblicket med alla sinnen, mycket oftare än tidigare.
  • Att förvalta min tid väl, så att den fylls med det jag älskar och mår gott av, det som ger mig positiva energier.
  • Att dela med mig till andra av min egen lycka och livsglädje, för delad glädje är dubbel glädje.
  • Att finnas till för dem jag älskar när de behöver mig mest.
  • Att möta alla människor med vänlighet och ödmjukhet inför deras liv och leverne utan att döma.
 
Ett riktigt Gott 2013 önskar jag dig och alla andra!
 
 
 
 

måndag 24 december 2012

Fototriss Ögonblick

Min man fyller år den 22 december. Det här är hans födelsedagswhiskey,
ögonblicket innan han avsmakar den med alla sinnen.

Naomi hade rullat in sig och gömt sig på sitt favoritställe,
det här är ögonblicket innan hon rusar iväg för att leka vidare med syster yster
 
Ögonblicket då barn och barnbarn kom och spred julglädje i huset

God Jul och Gott Nytt År!

tisdag 18 december 2012

En Julhälsning

Idag fylldes hela mitt hjärta av bubblande julglädje!


På lunchen sprang jag ut på stan, köpte ett gäng julkort och tog ut ett gäng hundralappar i en bankomat. Tanken var att jag skulle fördela pengarna i julkorten och skicka dem i ett samlat kuvert till min yngste son, hans tre barn och sambo. Men när jag stod på Pressbyrån och skulle skriva adressen på kuvertet kom jag inte ihåg postnumret och min lunch höll på att ta slut. Jag gick tillbaka till jobbet och lite senare fick jag tillfälle att ringa till sonen för att ta reda på numret.

Han överraskade mig stort och berättade att de kommer hem till jul!!!


Välkomna hem till jul, käraste barn och barnbarn!


De bor ganska långt härifrån och det är inte så ofta vi kan träffas. Mitt yngsta barnbarn såg jag senast när han var nyfödd, nu är han fyra månader. Vi är bundna av hundar och katter och har svårt att åka bort och sonen har ännu fler hundar och har ännu svårare att få hundvakt och komma sig iväg. Senast de var hit var till midsommar...

 



Sol ute, sol inne - Sol i hjärta, sol i sinne

OK, nu har jag fyra dagar på mig att förbereda en jul för sju personer istället för ingen jul alls, tralalaa. Min man och jag hade tänkt äta det traditionella julbordet på Tullgården nere i Ratan, men i övrigt hade vi inte planerat något julfirande. Han fyller år två dagar före jul så det var väl det vi hade tänkt fira och i övrigt är han inte lika barnsligt förtjust i julfirande som jag är. Nöjd med en glögg till Kalle Anka och lite julgodis.

Nu håller vi tummarna!!!

Om det finns någonting som kallas positiv stress så är det sån jag känner nu. Så mycket roligare julen blir när man kan fira den tillsammans med sina nära och kära, speciellt med små barn. Nu gäller det att alla håller sig friska. Att vädret tillåter att de sätter sig i bilen och kör hela långa vägen hit och att det inte sker några trafikolyckor. Som en jublande glad hönsmamma som får samla alla under hönsvingarna planerar jag nu julklappar till de små och julmeny för oss alla. Och allt känns så lekande lätt och roligt. Jag kunde inte ha fått en bättre julklapp, alla mina önskningar har gått i uppfyllelse (om nu allt får gå enligt planerna... )


En riktigt God Jul & Gott Nytt År
önskar jag er allesammans

 




söndag 16 december 2012

SPORT, FRITID & LEK i FOTOTRISS

Min grundprincip är att inte använda arkivbilder utan att skapa varje Fototriss utifrån nya bilder, eftersom jag tycker att det är då det blir en rolig utmaning som leder min personliga utveckling inom fotografering framåt. Men med aktuellt tema väljer jag att undantagsvis frångå den principen för att kunna visa bilder på det jag älskar mest - draghundsport.

Anledningen är en olycka för snart ett år sedan som satte stopp för all hunspannskörning för min del. Därför kan jag alltså inte presentera några dagsfärska bilder från slädhundsturer utan får nöja mig med minnesbilder. Det var en personlig tragedi då jag på grund av skadan tvingades lägga ner mitt lilla företag Tantkalles Draghundar, sluta köra turister och värst av allt - att omplacera de flesta och bästa av mina älskade hundar till ett annat draghundsföretag där de får fortsätta att göra det de älskar mest. Jag väntar på en operation som förhoppningsvis leder till att jag i framtiden återigen kan köra hundspann. I väntan på det bläddrar jag ofta bland bilderna från våra härliga utflykter och äventyr, minns och hoppas att jag en dag ska få stå på släden bakom ett hundspann igen.



HÖST
Barmarksträningen på hösten startar så snart temperaturen sjunker och håller på tills vi fått tillräckligt med snö för att kunna ta fram släden. Det är under hösten hundarna successivt bygger upp kondition och styrka, träningspassen blir allt längre och tyngre i takt med att hundarnas form förbättras. En mycket viktig träningsperiod för att undvika skador senare under högsäsongen. Själv åker jag under höstsäsongen bekvämt på min ATV bakom spannet och kommenderar start, stopp, riktning och fart samtidigt som jag får uppleva allt det vackra i naturen och umgås med glada, lyckliga hundar. Som mest har jag haft 11 alaskan huskies i mitt spann, vilket är kraftfullt och mäktigt både att styra och följa!

VINTER
När snön äntligen kommer och vi kan ta fram släden är lyckan gjord! Hundarna är i toppform och vi kan köra långa turer under tuffa förhållanden. Snön dämpar ljuden i skogen så att det blir alldeles tyst därute, det enda man hör är slädmedarna mot snön och hundarna som glatt springer i full fart genom det orörda vackra vintervita där endast skogens djur satt sina spår. Fullmånen som skapar magiskt ljus, norrskenet som spelar över himlavalvet eller den bleka vintersolen som ger av sitt sparsamma ljus är ögonblick som inte kan beskrivas, de måste upplevas! Ibland tar vi med oss en termos med varm dryck, en smörgås, kanske en apelsin och stannar vid en vacker plats för fikapaus. Ibland åker vi till en grillplats där vi gör upp eld, kokar kaffe, grillar korv och njuter. Och andra gånger tar vi en kvällstur, bara för att få uppleva månskenet och den klara stjärnhimlen.
 

VÅR
Det här är allt som idag återstår av min flock alaskan huskies. Tre pensionärer som inte längre har samma behov av hårt arbete och fysisk aktivitet utan värdigt får åldras i lugn och ro; Svea, Einstein och Fläckis. Vi busar och leker, kelar och myser varje dag i vår stora rastgård här hemma och det är de nöjda med nu på ålderns höst. Och så har jag kvar Ajax 3 år. En valp ur mins sons första kull från hans egen uppfödning av alaskan huskies (hundintresset lever vidare i nästa generation konstaterar en stolt mamma). En mycket lovande draghund som efter olyckan anpassade sig till mattes oförmåga som "musher" och istället blev en underbar promenadkompis som aldrig har dragit i kopplet, utan smidigt och följsamt går vid min sida och tålmodigt stannar och väntar när det ska fotograferas, fikas eller plockas svamp och bär. Det är tillsammans med honom jag numera delar alla mina naturupplevelser i skog och mark. Tänk så anpassningsbara de är, våra kära pälsklingar!



 

söndag 9 december 2012

Fototriss Reflektioner - Återspeglingar av ljus

Återspeglingar från fönstret




Återspeglingar från ljusstakarna
 
 

Återspeglingar från glasbordet

 
Fler tolkningar på samma tema kan du se på Fototriss

onsdag 5 december 2012

God Jul, käraste pappa!


I går tjuvstartade vi julen här hemma, när min man hade köpt en julskinka som han ugnsbakade. Doften av julskinka sprider verkligen julkänsla i huset. Vi tände ljus och satt vid köksbordet och provsmakade den nygriljerade skinkan på hårt bröd med senap och en kall julöl till. Hög mysfaktor i den lilla jultraditionen, vill jag lova!



Det fina med allt julpynt, framförallt alla tomtar, är att man inte behöver gå och vänta på tomten. Tomten är ju redan här! Jag älskar jultomtarna och julen, inte för julklapparnas skull utan för att det är den mest stämningsfulla högtid vi firar. All den goda maten, julgodiset, ljusen och pyntet. Och framförallt att vi tänker på våra nära och kära lite extra kring jul. Jag har fyra underbara små barnbarn som fortfarande tror på tomten och jag älskar att se glittret i deras ögon, så förväntansfulla och glada.

 

När jag tänder mina juleljus sänder jag ofta en tanke till mina nära och kära som inte längre är med oss i livet. I år går mina tankar till min pappa som avslutade sitt 90 år långa liv i somras. För ett år sedan samlades släkten för att fira hans 90-årsdag, ett halvår senare fanns han inte längre bland oss. Jag är så glad att vi fann varandra på riktigt, min pappa och jag. God Jul, käraste pappa!

måndag 3 december 2012

TOKVACKERT heter det på norrländska

Lagom till första advent kom äntligen snön. Och det kom massor! Hela helgen var en enda lång snöstorm. Så skönt att få lägga den långa, grå, mörka, regniga november bakom sig. Härligt att få njuta av den vackra vintervita december istället. Min man och jag har legat nedbäddade med dunderförkylning hela helgen och den håller i sig fortfarande. Men idag hade det slutat snöa och solen gjorde tappra försök att lysa upp himlen en kort stund mitt på dagen. Vi hade bokstavligen blivit insnöade! Efter frukost klädde vi på oss och gick ut för att skotta undan lite snö, frisk luft är säkert bara nyttigt i kampen mot bacillerna. Termometern stod på härliga -14 grader och det var näst intill vindstilla. Inte blev vi friskare, men inte sjukare heller. framförallt blev vi gladare och det blev lite roligare att vara sjuk för en stund. Tokvackert! heter det här på norrländska...


Det finns nog ingen glädje som den huskies ger uttryck för när de får springa och busa i nysnö. Medan jag fyllde på mer halm i hundkojorna och skottade rent i hundgårdarna, sprang hundarna omkring i rastgården, grävde, rullade runt, lekte och var lyckliga.
Det här är Ajax, min yngsta husky.
Han har just fyllt 3 år och är mattes trogna kompis i skog och mark.


Renfanan bar stora snöbollar på sina torkade kronor,
lyfte dom upp mot den bleka vintersolen på himlen.

söndag 2 december 2012

Jubileumstema Fototriss DETALJER

 

Jubileum!

I den 200:e omgången av Fototriss är temat
 
DETALJER
 
 
Nedbäddad med dunderförkylning och snöstorm vinande runt knutarna
har jag stannat inomhus i helgen och valt ut några kära ägodelar med fina detaljer:   
 
 
Eftersom jag är gift med en dalmas har symbolhästen en naturlig plats i vårt norrländska hem.
Varje äkta dalahäst är handgjord och därför en unik skapelse tack vare de små detaljer som skiljer dem åt.
Hästar från olika delar av Dalarna ser också olika ut, min fina dalahäst från Färnäs har så vackra detaljer i både snideri och målning.

Handgjorda knivar är bruksföremål som ska användas och samtidigt är de ofta vackra konstverk, tack vare omsorgsfullt valda och snidade detaljer. Den här förtjusande lilla kniven med detaljer av renhorn har jag fått av min älskade farbror. Han är nu 81 år gammal men tillverkar fortfarande knivar. Jag använder den flitigt; så imponerad över alla fina detaljer i hantverket och så stolt över min duktiga farbror.

Ninja har också stannat inomhus i helgen, myst i stugvärmen och inte alls varit road av snöstormen där ute.
Hennes intensivt gröna ögon, vackra färger och teckning är detaljer som får mitt hjärta att klappa lite extra.



 
 
Den som kommer etta, två och trea i tävlingen vinner var sitt presentkort hos Coolstuff
I den här andra jubileumstävlingen har värdet på vinsterna fördubblats!


 

lördag 24 november 2012

Fototriss Ljus

 

 
Till detta tema valde jag sånt ljus som också ger värme och mysig stämning;  
från fotogenlampan, öppenspisen och de levande ljusen.
 





 
 
 
Fler bilder och tolkningar på samma tema hittar du på http://fototriss.blogspot.se/
 
Och i den här veckans Fototriss är det även tävling på http://www.coolstuff.se/Julklappar

söndag 18 november 2012

Fototriss Linjer


'Linje'

Ur Bonniers Svenska Ordbok:
  1. Tänkt eller uppritad figur som endast har längd: rät, krokig linje
  2. Konturer, drag: Landskapets linjer, ett konstföremål, fartyg med vackra linjer
  3. Rad, led: stå uppställd på linje, stå i främsta linjen
  4. Riktning, inriktning, avdelning i olika sammanhang: välja utbildningslinje,järnvägs-, flyg-, telefonlinje, visst slag av släktskap
  5. linjen (sjö.) ekvatorn
  6. Gammalt längdmått: 1/12 eller 1/10 tum
  7. Några uttryck: ligga i linje med stämma med, gå i samma riktning som...; över hela linjen överallt, helt och hållet; heta linjen
Med så många betydelser av 'Linjer' ville jag tolka det ur några olika perspektiv:
De första linjer jag såg i morse var linjerna i min handflata




Min underbara alaskan huskytik Svea, 10 år 
har verkligen fina linjer i sin stamtavla


De vackraste linjerna hittade jag nog i en isbildning
när vi gick på skogspromenad idag



Fler fototolkningar på samma tema kan du se på http://fototriss.blogspot.se/
 

söndag 11 november 2012

Fototriss på tema RÖRELSE

Regnet öste ner och höstvindarna ven runt knutarna i morse.
Gick ut och försökte fånga den eviga rörelsen i det stormande havet.


Svårt när kameralinsen hela tiden blev blöt av vattendroppar från regnet och havet,
men så otroligt mäktigt, det vackra och ständigt föränderliga havet som jag älskar så mycket.



Både kläderna och kameran var dränkta av vatten innan jag tog mig hem igen.
Men det var en härligt uppfriskande upplevelse av naturens enorma krafter.
 
Fler bilder på temat rörelse kan du se på http://fototriss.blogspot.se/

söndag 4 november 2012

Fototriss Portar/dörrar



Strövande runt på Gammlia i Umeå denna gråmulna lördag
och blev så glad när jag såg dessa gula, vackra dörrar.
Som solar lyste de upp den i övrigt så novembergrå omgivningen.

Fler bilder på samma tema hittar du på http://fototriss.blogspot.se

onsdag 31 oktober 2012

TOBAKSSTOPP MED MÅLBILDER

"Positiva tankar gör att allt kommer att bli bra" brukar jag säga. Och nu får jag verkligen tänka positivt för att det här ska gå bra! Efter nio månader med trasig axel fick jag äntligen komma på remiss till ortopedmottagningen där ortopedläkaren genast satte upp mig på väntelistan till operation - med ett endaste motkrav; att jag slutade röka. I gengäld mer eller mindre lovade hon mig att operationen ska kunna återställa rörligheten i axeln så att jag blir i princip helt återställd och återigen ska kunna göra det jag älskar mest - köra hundspann. Företaget, Tantkalles Draghundar med turistkörningar, har jag tvingats lägga ner, men att åtminstone få fritidsköra för mitt eget höga nöjes skull känns som en dröm just nu.

Regeln på Norrlands universitetssjukhus är att patienterna måste vara rökfria minst två månader före och två månader efter operationen, annars blir det ingen operation helt enkelt. Så egentligen hade jag inget val, men allt att vinna på att försöka sluta röka - för gott den här gången! Med mig hem fick jag ett blått papper som jag fick skicka in till Tobakspreventiva mottagningen om jag ville ha hjälp att sluta röka och ett grönt papper med ett telefonnummer jag skulle ringa när jag varit rökfri minst en vecka. Tidigare har jag slutat röka många gånger men alltid börjat om igen. Mest eftersom jag faktiskt inte har några besvär av rökningen, varken rökhosta, andfåddhet eller annat. Däremot har jag gått upp i vikt rätt kraftigt varje gång jag har slutat, vilket har bidragit till att det varit lätt att börja om igen. Uppriktigt sagt tjurade jag som en trotsig femåring den första veckan. Det blev rena motvalsen när jag blev tillsagd att jag måste sluta för att få det jag ville ha, då rökte jag mer än normalt istället. Urdumt, men dessvärre sant. Men förr eller senare måste jag ju sluta och att tjura var inte ens roligt, så en dag tog jag mig samman, fyllde resolut i och postade den blå lappen. Och bara några dagar senare blev jag uppringd av "rökavvänjningstanten" och hade en första besöktid inbokad.  Kunde ju inte skämmas vid det första besöket, så tre dagar före besöksdatumet satte jag mig ute på trappan med mitt morgonkaffe och rökte mina sista tre cigaretter. Jag minns fortfarande känslan och smaken och jag saknar det otroligt mycket. Efter det har jag inte klarat av att dricka morgonkaffe ute på bron mer, det är inte alls samma sak utan cigaretter.  Nåväl, som tröst i eländet är det ju faktiskt nu den årstiden då man helst inte går ut alls för att röka, mest bara regn och rusk vilket givetvis underlättar.
 
Min frågeställning till besöket var hur man gör för att sluta röka utan att gå upp i vikt. Det kunde hon dessvärre inte svara på, så hela första besöket var en enda lång frustration. När hon sa "Men har du redan slutat röka? Så DUKTIG du har varit!" kände jag mig återigen som den trotsiga femåringen. Det visade sig att jag inte alls skulle ha slutat innan jag kom dit, det skulle jag ha gjort successivt med hennes stöd. Och nu kunde jag inte vara med i hennes sluta röka-grupp heller, dumma jag. Hon skulle i alla fall boka in en tid hos en läkare för att jag skulle få diskutera vidare kring mina frågeställningar, vilket blidkade mig en aning. Eftersom jag tidigare har slutat så många gånger tyckte hon att jag skulle sluta snusa också den här gången. Dels för att sluta på ett annat sätt än tidigare och dels för att ett totalt tobaksstopp kan göra det svårare att börja om igen. Det lät ju förnuftigt, tänkte jag och slutade snusa. Döm om min totala förvåning när jag kom till läkarbesöket och fick veta att sluta snusa skulle jag inte alls ha gjort före läkarbesöket. Jag skulle ha inväntat instruktioner och extra stöd i form av receptbelagda piller som skulle hjälpa mig att få bort suget. Suck! Jag slutade röka och jag slutade snusa och ändå hade jag gjort helt och hållet fel!? Nåja... Efter en veckas rökstopp ringde jag och satte upp mig på den aktiva väntelistan för operation och fick veta att den verkliga väntetiden beräknades till fyra-fem månader. Det är dubbelt så långt som de två månader jag hade trott att det handlade om. Summerade och insåg att det helt plötsligt handlade om ett tobaksstopp på i runda slängar totalt sju månader. Visserligen med operation som delmål, men i realiteten ännu längre innan jag skulle få se några märkbara effekter och läkning av min axel.
 

 
Det här skulle bli tungt, väldigt tungt. Och det skulle bli grymt svårt att upprätthålla motivationen även om målbilden  KÖRA HUNDSPANN lyste intensivt och klart där någon gång i framtiden. Men Mål ska som bekant vara realistiska, mätbara, önskvärda och ge en positiv förändring. Att inte få röka, snusa eller köra hundspann och dessutom bli än mer överviktig under obestämd tid gav inte mig den rätta motivationen. Det krävdes något mer. Någon form av belöning, något att verkligen se fram emot. Lön för mödan, så att säga. Min envise make, som vägrat följa med utomlands tidigare, blev otippat min hjälpare i nöden. Helt plötsligt gick han med på att vi, tillsammans med två andra kompispar, skulle boka en utlandsresa! Sagt och gjort, vi bokade och betalade handpenningen. Två veckor i slutet av maj och början av juni nästa år. Jag kunde knappt tro att det var sant! Öppnade ett sparkonto direkt och dit ska varje krona gå som jag inte spenderar på cigaretter och snus. Det blev en mycket glad överraskning när jag satte mig ner och räknade ihop hur mycket pengar jag skulle hinna spara, tusentals kronor! Hur min man ska spara sina pengar överlåter jag med varm hand till honom att besluta. Han både röker och snusar och har inte någon som helst avsikt att sluta med varken det ena eller det andra. Nu kan jag månad för månad se hur mina sparpengar växer fram till avresan, det känns skönt. Men alla vägar mot mål har fallgropar, så även denna väg mot mitt totala tobaksstopp för gott. En inbjudan till en fest bland idel rökare och snusare blev en rejäl utmaning. Först hade jag tänkt tacka nej, men det hade ju varit värdelöst dåligt av mig. Bestämde istället att det skulle bli det första svåra testet av min karaktär, så jag tackade ja. Drack vin gjorde jag på festen och led när de andra gick ut och rökte gjorde jag också. Det var inte lätt, men stolt och glad konstaterade jag dagen efter att jag faktiskt hade lyckats. Och jag fick beröm av min rökavvänjningstant. Jag har också beslutat mig för att inte ställa mig på vågen förrän det har gått minst en månad. Att sluta röka OCH snusa samtidigt tar för närvarande all min energi. Det finns ingen energi kvar till att även göra en stor förändring av kostvanor, införa någon ny diet och kämpa med vikten samtidigt. Jag tänker att när det ha gått ungefär en månad så måste ju den värsta abstinensen och det värsta suget ha gått över. Då, och inte förrän jag känner så, ska jag göra en insats för vikten och kroppen i övrigt. När har jag egentligen nått mitt mål? Nästa vintersäsong, när jag står bakom hundsläden och mina älskade draghundar som drar sin tobaksfria matte ut i den vackert vintervita - då kör vi över mållinjen.

måndag 29 oktober 2012

Fototriss Tema JAG GILLAR

 

Ojojoj, har varit bortrest i helgen och inte hunnit med veckans Fototriss...
Tack och lov är jag ledig idag, så det blir en Fototriss av det jag gillar mest;
 
Djur, natur och promenader i skog och mark

 
I skogen trivs jag allra bäst. Att få följa årstidernas skiftningar och uppleva allt det vackra med öppna sinnen gör mig så lycklig och glad. Färgerna, dofterna, smakerna, ljus och skuggor, vindens sus, fågelkvitter och stillheten.
Jag gillar hundar väldigt mycket. och naturligtvis gillar jag mina alaskan huskies mest av alla.
Idag fick Ajax följa med på skogspromenad, en härlig kompis att ha med sig.

 
Jag gillar att fotografera allt det vackra jag får uppleva
under mina promenader i skog och mark.
Idag fastnade jag för några ljuvliga små iskristaller i ett halvfruset vattendrag.
 
Fler Fototrissar på temat JAG GILLAR hittar du på http://fototriss.blogspot.se/

Den här helgen var det även tävling med Fototriss på

 







söndag 21 oktober 2012

Efter regn kommer sol


 Två nätter i rad med minusgrader har lagt ett frosttäcke över naturen likt ett tunt lager glasyr och bildat höstens första tunna isar på vattensamlingarna ute i naturen. Att vistas i skog och mark den här tiden ger så många vackra naturupplevelser när man iakttar hur allt går i dvala och förbereder sig för vintern. 

Två helgdagar på rad har vi också fått  efterlängtat solsken och den höga och krispiga luft som bara kan upplevas under hösten. Både lördag och söndag har jag vaknat tidigt och börjat dagarna med att ta med mig en av mina hundar ut på långa, sköna skogspromenader. Fågelsången har tystnat och allt är så stillsamt och fridfullt. 
 Vitmossor glittrade som diamanter och vi plockade med oss säsongens sista trattkantareller för torkning. På hemvägen stannade vi till vid en spång över ett litet vattendrag och  jag tänkte tillbaka till Valborgsmässoafton, då jag sprang över samma spång och hälsade våren välkommen. Varje årstid har sin tjusning och det är lycka i livet att få vandra på samma skogsstigar och uppleva  dessa fantastiska skiftningar.